Ja, imorse vart det ingen sovmorgon, klockan 10 for jag till tandläkarn där jag skulle dra ut ännu en tand. Egentligen var det 2 tänder som skulle bort, men eftersom det gjorde så ont sist, och det nu var nere, så drog jag bara en, ska alltså dra den andra om 2 veckor. Dessutom är det ju påsk nu och massor med god mat ska ätas, så jag kände att jag vill ha en "tugg-sida" så jag kan äta något sånär normalt. Bedövningen sitter i fortfarande, men börjar släppa så smått, och det börjar göra ganska ont nu när det släpper. Tvivlar dock på att jag kommer ha så ont som sist, eller jag hoppas.

 

 

Det känns som om gårdagen aldrig hände, det känns mer som en dröm, man vet inte exakt vad som hände och när, bara att det hände, och alla känslor, jag vet fortfarande inte hur jag mår eller hur jag känner, för att är ett virrvarr i huvet. Ska jag vara ärlig så känns det skönt att ha dragit en tand, för fysisk smärta är skönare är psykisk smärta. Låter dumt, men det är sant. Fysisk smärta går bättre att sätta ord på, ångest och känslor är svåra att förklara för dom som inte vet hur det är. Och ingen har ju varit med om samma sak som jag, eller känt som jag. Det är det sköna med mina vänner, dom säger inte att dom förstår, för det kan dom inte, men dom säger att dom försöker tänka sig hur det känns och att dom förstår att jag tycker det är jobbigt, och dom finns där, om jag vill prata, alla tider på dygnet. Det är något som gör att jag orkar, jag är aldrig ensam, och jag är så tacksam för alla som finns, bryr sig. Är skönt att det är lov nu också, så jag får samla mina tankar, fokusera på att ha kul och träffa min släkt.